Jag..vem är jag?
Självkänsla
Självförtroende
Självinsickt
Självbild
Det är alla ord som man pratar väldigt mycket om...du ska vara dig själv, du är bra som du är,...
Ja det låter ju himla lätt och logiskt när man bara läser det eller hör det...och man tänker ju att man ska tycka att man räcker till och så vidare....
Men alla vet ju att det kan vara ganska så långt från tanke till handling!
Sen är det ju också så,,,som med förhållanden över huvud taget...det är ju inte bara förhållandet till sin pojkvän eller till sina vänner som man måste jobba med!
Igentligen är det ju i andra änden som man ska börja,,,man kan inte älska andra om man inte först tycker om sig själv!
Jag tror igentligen att det är där jag gjort fel...jag har gjort allt bakvänt...och det resulterar bara i en massa missförstånd för att jag hela tiden ska gå runt och ta allting så himla personligt!
Varför då?
Jo för att när man kanske inte har sitt självförtroende, sin självkänsla eller sin självbild på topp, så tar man allt personligt, specielt det negativa!
Jag tror att det är fruktansvärt viktigt att man tänker på att man ska "jobba med sig själv" innan det hinner gå för långt...för då kan det gå såå illa..
Till exempel så kan man förlora en vän, en riktigt bra vän...vill man det? NEJ!
Igentligen så skulle jag vilja att det blev ett ämne i skolan: JAG
Tex så skulle man i lågstadiet kunna ha en timme i veckan när man tex ska måla en teckning på sig själv och sen kanske rita eller skriva vad just jag är bra på...eller vad kompisen är bra på!
Nej vi läser om en massa döda kungar i stället! Det är bättre de!
Det känns väl lite som att jag har kommit dit jag ville komma med det här inlägget...
Ingen är perfekt det vet vi ju alla, men varför denna jakt på att vara perfekt!
Varför finns det ordet över huvud taget!
All eld slocknar...om man inte håller den vid liv!
Var dej själv alla andra !är redan upptagna